Om kärnan

Utveckling sker i frigörelsen av medberoendet

Vår filosofi

Vårt synsätt är att varje människa i själen är frisk. Därför att det psykiska ohälsotillståndet är skapat av yttre faktorer. Oavsett vad vi lider av så grundar det sig i att vi har blivit avvisade som barn då vi har haft behov av att bli mötta. Därefter så skapar vi strategier för att hantera våra liv. Det kallas medberoende.

Vi ser reell utveckling och ökad medvetenhet utifrån att vi bearbetar det som binder oss. Såväl på individnivå som i grupp.

Den minsta beståndsdelen är av största vikt. Alla delar är viktiga.

Frigörande från medberoende är källan till all utveckling. Vi behöver få vara i ett klimat som är så pass tillåtande att vi kan se både syfte och individ utan att det finns hävdelse yttringar eller rädslor för hierarkiska styrningar.

Måste vi hävda vår existens så hamnar vi i ett överlevnadsläge som appellerar till egot som har till funktionen att värna om vårt fysiska varande. Det bor i oss ett mer utvecklat tillstånd som behöver få ta sin plats.

Vi hjälper dig att få ett friskare och hälsosammare förhållningssätt till dig själv och dina relationer, på individ-grupp och organisationsutvecklande nivå.

Vi är gestalt och traumaterapeuter med ett holistiskt synsätt.

Våra ledord är respekt, värme och professionalitet och vi ser alltid till människan bakom problemet.

Vår ideologi

Traumaterapins grundläggande värderingar är att människan är en helhet, med kropp, själ, tankar och känslor. Människan formas i relation till sin tillhörighet – socialt, etniskt, psykiskt, fysiskt, sexuellt, andligt och till sitt genus – och är medskapare i andra människors existens genom sitt sätt att vara och agera. I nuet finns både våra erfarenheter, vår historia och våra föreställningar om framtiden.

Kan vi nå vår kärna, vår själ, kan vi i grunden utvecklas.
Det obearbetade i oss är trauma och det är det som styr oss.

Runt vår kärna har vi ett skal. Skalet består av integritet och skam. Integritet är medvetenhet och respekt om kärnan, min och din, där livet flödar både till och från och föder då liv. Är det skam så stoppar det upp och vi tar på oss skuld istället.

I kärnan finns livet. Är kärnan skadad så blir skalet omkring inte bara ett skydd utan också ett hinder.

Vad är då problemet?

Att vi avbryter oss själva innan någon annan gör det i rädsla för att bli avvisade, svikna eller inte bli respekterade. Då är vi inte närvarande eller n-är-vara-ande.

Vi människor består av flera olika delar som reagerar på varandra. Vi behöver ha bättre relation mellan våra delar.

Själens värld rör sig i andlighet. Individens eller gruppens själ. Det är också det som det först görs våld på som skapar psykisk ohälsa och sedan verkliga problem. Så terapi som skapar utveckling behöver värna om det andliga utrymmet.

Om Trauma

”Det avbrutna traumat” är vår definition på psykisk ohälsa.  Möts vi inte så som vi har haft behov av som barn så avbryts processen i oss och vi får istället anpassa oss. Man kan definiera det som systemtrauma, då det i sin grund handlar om systemet i familjen man växt upp i. Som i sin tur skapar händelser som sedan kan bli traumatiska i sig.

Det får många att tänka på stora och svåra händelser, en tydligt försummad uppväxtmiljö. Så kan det se ut, men oftast är de trauman vi bär svåra att uppfatta, eftersom de är följden av familjesystem som kan vara ärvda i generationer. De har därför normaliserats.

Det yttrar sig i att vi otaliga gånger inte ha blivit bemötta på det sätt vi hade behövt som barn. Den vuxne framför oss upplever vi som en stel gestalt. Vi förvägras mötet och lämnas ensamma. Vi blir då osedda. Skam och skuld skapas som hindrar att nå oss själva också. Konsekvensen blir att vi lever i en stress som vi försöker hantera. Symtomen.

All psykisk ohälsa skapar därför bindningar (medberoende/beroende) till tillstånd som måste bearbetas för att vi ska kunna nå till oss själva. Att synliggöra beteenden som vi skäms för. Beteenden som stressreducerar i stunden men skapar mer stress.

Vi måste titta på helheten och inte diagnostisera delar av oss. Vi har ett sjukdomstillstånd, men vi är inte sjuka. På grund av det PTSD tillstånd vi befinner oss är vi inga fria varelser.

Det här gäller alla människor i olika hög grad. Det är upp till var och en hur mycket man upplever att det styr en och huruvida man vill ha hjälp. Vi är sällan medvetna om traumats kärna utan lever i konsekvenserna av dem. Det är som att leva i en bur av ångest, rädsla, smärta och skam och tro att det är världen.

Trauma gör är att vi utraderar oss själva och egot får ha relationer till andra, medberoende. Ytterst åt andra hållet, att vi har en dysfunktionell relation till sex, bekräftelse och kärlek. Är vi ännu mer övergivna så måste vi även gå till kemiska beroenden.

Sjukdomsförloppet

1. Ett trauma uppstår

Trauma kan vara någonting tydligt, som ett sexuella övergrepp eller att bli slagen, men för ett barn är ett trauma så mycket mer. Bara att födas och komma ut till någonting helt okänt är otroligt skrämmande och traumatiserande. Som barn är vi väldigt sårbara och helt utlämnade till miljön vi växer upp i.

Om våra föräldrar inte är öppna och tillgängliga så skapar det ett gränslöst förhållande mellan barn förälder. Gränserna är lösa och otydliga och gör det omöjligt för oss att se vart jag slutar och föräldern börjar. Föräldrarnas skuld och skam, blir min skuld och skam. Alla trauman bottnar i att vi på något sätt blivit avvisade, övergivna, svikna eller orespekterade. Vi måste då bli delaktiga i våra föräldrars oförmågor och anpassa oss.

Det är så sjukdomen flyttar in i oss.

2. Vi blir lämnande ensamma i vårt trauma

För att bearbeta och ta hand om ett trauma behöver vi möta och uttrycka den smärta vi känner. Precis det försöker vi till en början göra som barn. Vi gråter och söker tröst hos våra föräldrar, men om de är oförmögna att möta oss i det, lämnades vi ensamma i vår sorg. Vi söker efter att få gränser så vi kan hitta oss själva innanför de ramarna.

Mamma kanske blir orolig eller rädd för att vi gråter, någon kanske tappar tålamodet och blir arg. Deras otillräcklighet tar över och gör att det vi känner inte får någon plats. Vi behöver en vuxen som är med oss och går igenom det vi känner och inte dömer oss eller låter deras egen rädsla ta över. Vi får gång på gång visat för oss att det vi känner eller uttrycker är fel och är någonting vi måste skämmas för och får ta hand om själva.

Skammen flyttar in.

3. Vi blir medberoende

Vi känner att våra föräldrar inte klarar av ta hand om allt det som bor i oss, men samtidigt måste vi som barn ha våra föräldrars omvårdnad för att överleva. Vårt enda val blir därför att stänga av eller gömma de känslor som familjen inte klarar av ta hand om. Vi blir det som förväntas av oss.

Vi agerar inte längre utifrån vart vi befinner oss och utifrån våra egna känslor eller behov. Vi distanserar oss från oss själv och ser på oss som ett projekt som ska klara av livet på bästa sätt. Vi lever inte längre vårt eget liv utan lever i ett kontrollerande av oss och vår omgivning.

Motståndet mot vad som gjorde oss illa som små blir våra livsvillkor. Vi kämpar emot eller tillfredställer en makt istället för att stå på egna ben. Villkoret för vår existens blir att finnas där för andra eller fylla en funktion i olika relationer. Vi bär vår oro och rädsla i en bubbla av ensamhet och agerar utåt i hopp om att sticka hål på bubblan och slippa allting som vi bär på.

4. Utagerandet blir vår bästa vän

När vi får en obehagskänsla eller känner att livet blir för svårt att hantera så måste vi fly därifrån. Vi har ingen kontakt med vårt jag och det skrämmer mig att möta den personen. När vi befinner mig i det här tillståndet känns det som att vi kommer att dö om vi inte får vår drog.

Bekräftelse, sex, alkohol, mat, jobb, mediciner eller egentligen vad som helst som förändrar sinnestillståndet. Det sunda och logiska sättet att ta hand om smärta eller oro är att möta och dela om vad vi känner. Men eftersom vi lever i en världsbild av att vi är ensamma och inte har förmågan att möta andra så blir vårt enda sätt att överleva smärtan att försöka fly ifrån den. Det kanske hjälper för stunden men skammen som kommer gör att vi bekräftar känslan vi hade som barn. Att det är något fel på oss, att vi inte är värda att älskas, att vi bara ställer till med problem och vi måste fortsätta att vara ensamma.

Om du känner att du är i behov av hjälp kan du kontakta oss på telefon, skriva, komma förbi på ett kortare kostnadsfritt samtal, eller boka in en tid.

Scroll Up